Att kicka igång jobbhjärnan med boken ”Elevhälsa som främjar lärande”

Med flera veckors semester i ryggen är det så dags att koppla på jobbhjärnan igen. Fick syn på att Ingrid Hylander & Gunilla Guvås bok Elevhälsa som främjar lärande kommit ut. Eftersom jag tidigare haft stor nytta av den forskning som båda författarna varit delaktiga i blev läsning av deras bok ett perfekt sätt att väcka jobbtankarna på igen.  Mitt inlägg är ingen recension utan handlar mer om att belysa några av delarna i boken utifrån mina tankar om bokens styrkor. 

I december skrev jag inlägget Att höja skolans elevhälsokompetens där jag lyfter vikten av att det finns en röd tråd mellan varför – vad  och hur när skolor ska utveckla sitt elevhälsoarbete. Det innebär att det finns en förankring i till exempel uppdraget utifrån styrdokument men också  i forskning som i sin tur ger riktning för görandet – ”hur”. Boken Elevhälsa som främjar lärande är läsvärd just för att det finns mycket att hämta för att få en förståelse kring vad uppdraget elevhälsa innebär utifrån forskning och styrdokument.

För det första bygger boken nämligen på forskning om elevhälsa, inte minst den forskning som författarna själva har varit delaktiga i inom ramen för projektet Kunskapsintegration och professionellt lärande, mångprofessionellt samarbete och förhandlingar av innebörder inom skolans elevhälsoarbete. Jag tänker att boken därmed kan ses som en genväg för att få lite inblick i och överblick kring forskning om elevhälsa. Även om en del av forskningen har några år på nacken är den aktuell och kan bidra till kunskap och  perspektiv på den egna verksamheten.  På Bergsjöskolan har vi haft stor hjälp av den här typen av forskning i utvecklandet av skolans elevhälsoarbete. Forskningen har till exempel satt ljuset på frågor som handlar om vad elevhälsoarbete egentligen innebär och hur det går till. Med hjälp av forskning kunde vi få syn på vårt startläge – styrkor och utvecklingsområden, men också få en tydlig riktning till ett mer önskat läge – vad vi ville uppnå.

För det andra är kopplingen till styrdokument tydlig där författarna pekar ut en tydlig riktning för elevhälsans arbete. Författarna poängterar på flertalet ställen i boken hur det hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbetet har sin utgångspunkt i det pedagogiska arbetet:

Elevhälsans verksamhet ska bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa samt stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. (s. 15)

Att sätta fokus på och hitta samsyn kring vad styrdokumenten egentligen innebär är ytterligare en viktig aspekt i utvecklingen av elevhälsa. Utan att problematisera och konkretisera finns det en risk att vi strävar efter olika saker om vi inte hittar en samsyn kring vad vi egentligen menar när vi pratar om en elevhälsa som i första hand ska vara främjande och förebyggande.

Bokens koppling till forskning och styrdokument bidrar till fokus på frågor som rör varför och vad.  Min erfarenhet är att det är avgörande att adressera dessa frågor för att hitta fram till  en vision och riktning för en skolans utveckling av elevhälsoarbetet.

Författarna synliggör många av de utmaningar skolor står inför i arbetet med att gå från ett åtgärdande elevhälsoarbete till ett mer främjande och förebyggande och som jag själv kan skriva under på.  Hylander och Guvå menar att det inte handlar om att lyfta bort problem från den pedagogiska arenan utan att elevhälsans professioner ska bidra till att lyfta blicken från individ till grupp- och organisationsnivå och se till att fokus förskjuts från ett patogent problematiserande till ett mer konstruktivt och salutogent utforskande. För att lyckas med detta behöver skolor till exempel få till stånd

• ett samarbete i ett tidigt skede mellan elevhälsans professioner och lärare
• ett gemensamt ansvarstagande för att elever lär, mår bra och utvecklas i skolan
• ett helhetsperspektiv (tvärprofessionellt & systemteoretiskt perspektiv) på elevers lärande och utveckling
• ett systematiskt arbetssätt där analysen alltid kommer före och ligger till grund för insatser och åtgärder
• rutiner för hälsofrämjande och generella insatser
• en lärande organisation – där gamla metoder kollegialt omprövas och nya utvecklas och där arbetet med att möta elevens behov ses som ett organisationsutvecklande arbete.

I slutet av boken skriver författarna att elevhälsokompetens är en kompetens som är i vardande då det saknas mallar och tydliga riktlinjer för hur ett hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete ser ut. Jag gissar att det är därför som Hylander och Guvå är sparsamma med att skriva om hur arbetet ska gå till.  Det finns visserligen några förslag på hur arbetet på ett övergripande plan kan gå till med hjälp av det författarna kallar kartor eller tankemodeller, men det är enligt mig inte det som i första hand gör boken läsvärd utan det är, som jag skrivit ovan, uppslagen till varför och vad. (Om ni är intresserade av hur Bergsjöskolan använt tankemodellen ”Fyra perspektiv på elevhälsa” som nämns i boken har jag skrivit om det här.)

Att elevhälsokompetensen är i vardande innebär att vi inte kan luta oss mot enbart sådant som tidigare är genomfört (och beprövat och vetenskapligt förankrat) utan vi måste bryta ny mark och våga hitta fram till nya hur. Hylander och Guvå pratar om att det behövs en synvända – det är inte bara ett förändrat begrepp –  från elevvård till elevhälsa-,  utan det behövs en ny organisering, ett nytt arbetssätt, en ny inriktning, nytt synsätt och en ny kunskapsdomän vilket jag helt och hållet håller med om.

När jag har mött skolpersonal från runt om i landet är det just ”hur:et” som är av stort intresse vilket inte är det minsta märkligt. Utan hur stannar arbetet vid vackra ord och retorik. Men det är också hur som brukar ställa till problem. Det kan handla om att vissa verksamheter är fast i en organisation som inte stödjer ett mer främjande och förebyggande arbete. Eller så handlar det om att det är svårt att frigöra sig från de gamla sätt att tänka om elevhälsa och därför hitta nya och mer främjande vägar framåt. För att kunna tänka i nya banor kan man behöva input.

Den bok jag själv varit medförfattare till EHM – elevhälsomötet som kom ut i våras är framför allt en bok som beskriver hur och är tänkt att ge just input till hur ett främjande och förebyggande elevhälsoarbete kan gå till. Även om det är hur:et som står i fokus för boken om EHM och i mångas intresse när det gäller elevhälsa är det så viktigt att det inte stannar vid en metod eller modell. Parallellt med att utveckla nya hur som till exempel EHM, måste vi borra djupt i frågan om varför och vad – för att få till stånd den där synvändan och för att inte tappa riktningen i vårt görande.

Att läsa boken Elevhälsa som främjar lärande är något jag rekommenderar. Och varför inte i kombination med boken om EHM för att få den röda tråden kring varför – vad – hur :-)!

Nu har min jobbhjärna snurrat igång lite grann. Kanske ses vi där ute på elevhälsoarenan i höst!

/AnnaBe

SparaSpara