Nyligen hade vi gemensam tid (det som ibland kallas ”konferenstid”) på skolan som handlade om normer. Arbetet var tänkt som en fortsättning på arbetet med relationer, värdegrund och studiero som jag bloggat om tidigare under terminen. I dagens inlägg delar jag med mig av hur arbetet fortsatt för att hålla frågorna vid liv på skolnivå samt dialogen och samarbetet igång mellan elevhälsa och lärare.
Att arbeta med normer ingår i arbetet med de värdeord som ska känneteckna relationerna på vår skola och som mer än väl knyter an till de värdeord som står i fokus just nu hos oss: ansvar & engagemang. Det välkända uttrycket i stormens öga känner ni med all säkerhet till:
”Stormens öga syftar på läget i själva centrum på en cyklon, där vinden är svag. Uttrycket i stormens öga används överfört om en stilla plats mitt i en stormig eller kaotisk tillvaro. ” (Språkrådet)
När en av skolans kuratorer inledde det gemensamma tillfället om normer för några veckor sedan hörde jag uttrycket ovan i en ny variant:
I normens öga
Precis som i stormens öga, finns det en plats i normens öga där allt är lugnt och harmoniskt. Så länge vi befinner oss inom givna normer och hör till dem som utgör normen är allt frid och fröjd. Då kanske vi inte ens är medvetna om att det finns något annat, något utanför ”ögat”. Men de som inte följer de oskrivna regler eller normer som gäller, eller kan räkna sig till den gängse normen befinner sig i en helt annan situation – i cyklonens grepp. Där är det allt annat än harmoniskt. Där är det stormigt och turbulent. Det finns en stor osäkerhet kring vilken riktning stormen ska ta och vilken skada den kan orsaka, och det kan rent utan vara både skadligt psykiskt och fysiskt att befinna sig där.
Tankar om normens öga inledde arbetet tillsammans med en kort filmsnutt. Förutom att hålla arbetet med värdegrunden vid liv syftade tillfället till att skapa en medvetenhet om normer i allmänhet och våra egna normer i synnerhet. Medvetenheten i sin tur bidrar till att vi som arbetar i skolan kan ta ansvar för och påverka de normer som styr vårt handlande i mötet och arbetet med eleverna.
Som väldigt ofta valde vi att arbeta i grupper där elevhälsa och lärare är blandade. Som utgångspunkt för grupparbetet hade vi två olika case och två olika bilder med tillhörande frågor. Det ena fallet lät så här:
En klass är ute på skolgården och har rast. Flera olika aktiviteter pågår: några elever leker i en sandlåda, några elever spelar fotboll, några sitter och pratar med varandra och några springer omkring och jagar varandra. En elev, Nour, går fram till den vuxne som är rastvakt och berättar att en elev i hennes klass, Yonas, jagar henne och drar henne i håret. Nour säger att hon tycker att det är jobbigt att bli jagad och att det gör ont när Yonas drar henne i håret. Rastvakten svarar: ”Äsch, han jagar dig bara för att han är kär i dig!”, och skrattar. Nour går därifrån och Yonas kommer fram till den vuxne och säger att han vill leka med Nour men att hon bara springer ifrån honom. Rastvakten svarar: ”Yonas du måste sluta jaga Nour, du kan väl gå och spela fotboll med de andra killarna istället?”
Frågorna som diskuterades var:
- Vilken eller vilka normer synliggörs i berättelsen?
- Är normen/normerna som synliggörs bra eller dåliga för de inblandade? Varför?
- Vem eller vilka hamnar utanför normen? Vad händer med dem?
- Om ni tycker att normen/normerna som syns i exemplet är dåliga för de inblandade, hur skulle vi som jobbar i skolan kunna göra för att motarbeta normen?
De båda fallen ledde till intressanta diskussioner utifrån de normer som blev synliga i berättelsen, till exempel att killar håller på med fotboll, har svårt att uttrycka känslor och visar kärlek fysiskt och att det är något tjejer ska stå ut med, Den heterosexuella normen finns också i berättelsen och det är inte särskilt troligt att samma kommentar hade framförts om en kille hade jagat en kille. Diskussionerna ledde givetvis in på hur stereotyp könsnormen är i vårt samhälle och i skolans värld. Vi pratar ofta om tjejer respektive killar, vi placerar killar och tjejer var för sig eller tänker noga på att para ihop kille och tjej. Skulle vi lika gärna kunna para ihop elever utifrån längd, frisyr eller ögonfärg? Ibland kan man behöva ställa det på sin spets för att få syn på de val som ligger bakom olika handlingar. Vi var rörande överens om att vi som arbetar i skolan har ett stort ansvar att reflektera på egen hand och tillsammans med varandra kring hur vi styrs av olika normer samt medvetet motverka de normer som inte är gynnsamma där några hamnar utanför ”ögat”.
De bilder vi valde att använda i arbetet var dels en bild från ett klassrum i USA:
…och den välkända bilden ”Blir du lönsam lille vän” av Peter Tillberg:
Frågorna som diskuterades var:
- Vilka normer synliggörs på bilden?
- När är man avvikande i detta klassrum?
- Vad händer med de som är utanför normen?
- Vilka förutsättningar behöver eleverna för ha för att tillhöra normen i det här klassrummet?
Även denna uppgift ledde till mycket intressant diskussioner. Det var däremot svårare att prata om normer utifrån bilderna och lättare att använda ”oskrivna regler” eller ”förväntningar” för att komma åt vad bilderna signalerar. Bilderna ger olika signaler när det gäller till exempel samarbete, ansvar och planeringsförmåga. På bilden från USA förväntas eleverna vara aktiva, kunna samarbeta och arbeta självständigt. Blir du lönsam lille vän ger andra signaler. I vår tolkning såg vi att eleverna förväntades vara passiva, följa läraren och inte ta egna initiativ.
Diskussionen gled bland annat in på i vilken utsträckning vår undervisning och lärmiljö stödjer den typ av förmågor vi förväntar oss att eleverna ska ha och utveckla. Om eleverna placeras som på bilden Blir du lönsam lille vän är det svårt att få till ett samarbete mellan eleverna och därför utveckla det som ibland kallas samarbetslärande där eleverna kan vara lärresurser för varandra. Dels signalerar inte miljön att samarbete är något eftersträvansvärt, dels blir det omständigt och krångligt att flytta runt och eventuellt möblera om för att kunna arbeta tillsammans vilket säkert leder till att det sällan blir av.
Ganska ofta pratar vi på vår skola om att det som händer på rasten följer med in i klassrummet. Om det har varit bråk så följer bråket med tillbaka till in och påverkar undervisningen och givetvis, om det har varit en bra rast så påverkar det också undervisningen, men på ett annat sätt. Hur ofta pratar vi om att undervisningen kan påverka rasterna? Om eleverna befinner sig i ett klassrum där eleverna ständigt tränar sin förmåga att samarbeta och ta ansvar, skulle det kunna påverka rasterna i en positiv riktning – att det helt enkelt blev färre konflikter? Och om vi inte låter eleverna träna dessa förmågor i klassrummet – kan vi då räkna med att de kommer att behärska dem på rasten?
Ja, det är viktigt att vi försöker bli medvetna om de normer eller oskrivna regler och förväntningar som finns i undervisningen och i mötet med eleverna. När medvetenheten finns kan vi ta ansvar och påverka för att vidga normen så att så många som möjligt kan få tillhöra och befinna sig i normens öga.
/AnnaBe