Det här blogginlägget handlar om undervisning i termer av proaktiv eller reaktiv. Enligt Nationalencyklopedin definieras proaktiv som:

…inriktad på förutsebara framtida situationer och ofta på att förhindra något oönskat, t.ex. brott eller sjukdom.

Och reaktiv som…

… uppträder som reaktion på någonting givet, som har med en reaktion att göra.

Det vanliga är kanske inte att dessa ord används när vi pratar om undervisning men jag tycker att begreppens innebörd är användbara för att synliggöra att det finns olika typer av undervisning. Innan jag börjar skriva vad de här orden betyder för mig i undervisning så är det nog bäst att klargöra att ja, jag kommer att generalisera och förenkla. Skillnaderna framstår tydligast på det sättet även om verkligheten inte är så svart-vit och enkel utan mer komplex.

Reaktiv undervisning

I ett klassrum med en reaktiv undervisning är det vanligt att eleverna efter en lärarledd genomgång arbetar självständigt (eller för all del i par/grupper) med övningsuppgifter som finns i ett läromedel eller liknande. En del elever gillar att arbeta på egen hand och får gärna göra det. De elever som frågar läraren om de får arbeta tillsammans med en kamrat och kanske sitta i grupprummet får göra det om de visar att de klarar det. Läraren fattar dessa beslut allt eftersom beroende på vilka frågor som uppstår.

I en reaktiv undervisning agerar läraren ”som en reaktion” på elevernas behov av hjälp i stunden när de har kört fast eller stött på problem. Lärarens roll i den här typen av undervisning är att finnas till hands och gå runt och hjälpa de elever som räcker upp handen eller på annat sätt ber om hjälp.  Hjälpen som eleverna får är till stor del situationsbunden och uppgiftsorienterad, det vill säga – den handlar om att lösa den aktuella uppgiften i stunden. Lärarens framförhållning handlar i det reaktiva klassrummet om att bestämma vad eleverna ska göra under lektionen och förbereda och se till att eleverna har det material de behöver. För det mesta täcker läromedlet behovet av material, men en del elever kan behöva enklare uppgifter att arbeta med.

Proaktiv undervisning

I det proaktiva klassrummet förekommer givetvis också lärarledda genomgångar, självständigt, par- eller grupparbete. Skillnaden är att läraren organiserar arbetsformerna utifrån elevernas behov och utifrån vad eleverna ska lära. På förhand planerar läraren vilka delar av undervisningen som passar för självständigt arbete och vilka delar som sker bäst i samarbete och dialog med andra.  Arbetsformen fyller på så vis en funktion och handlar mindre om vad eleverna känner för, även om eleverna så klart även kan påverka arbetsformer i det proaktiva klassrummet.

I den undervisning som jag benämner som proaktiv förekommer så klart även användandet av olika läromedel. Skillnaden blir att materialet väljs utifrån vilket lärande som ska ske och vilka lärandemål som står i fokus. Det är alltså inte läromedlet som styr vad eleverna ska göra och lära.

När eleverna arbetar självständigt eller tillsammans med andra undervisar läraren elever, enskilt eller i små grupper utifrån de behov som har blivit synliga under tidigare lektioner. För att detta ska fungera har läraren medvetet byggt upp en kooperativ klassrumsmiljö där eleverna agerar som lär-resurser för varandra. Läraren har medvetet valt att placera eleverna för dialog och samarbete och har tränat eleverna i hur dialog och samarbete går till. Dels sker mycket av arbetet i par och grupper så att eleverna kan samarbeta på förhand, men det finns också rutiner för hur eleverna kan gå tillväga för att hjälpa varandra när de väl kör fast. Läraren har också planerat för och sett till att elever får olika typer eller grader av stöttning för att kunna genomföra den aktuella uppgiften.

I den undervisning som eleverna får i helklass, grupper och enskilt är det ett stort fokus på strategier för lärande. Istället för att eleverna endast får hjälp att lösa en specifik uppgift i exempelvis matematik eller att få fram det ”rätta svaret” hjälper läraren eleven/eleverna att generalisera kunskapen så att den kan överföras till andra sammanhang. På så vis blir undervisningen mer situationsobunden och lärandeorienterad. Eleverna lär sig strategier som de kan använda även i andra situationer.

Skillnaden

På ytan kan de båda klassrummen se väldigt lika ut. Skrapar man lite på ytan och går på djupet finns det dock en stor skillnad mellan det reaktiva och det proaktiva klassrummet.  Förstavelsen pro i proaktiv betyder före och framåt och aktiv syftar på handling.  Med skoltermer och utifrån betydelsen ovan (från N.E) handlar det om att läraren i den proaktiva undervisningen har fokus på vad eleverna ska lära på kort och lång sikt och att aktivt ligga steget före genom att rigga undervisningen så att den främjar det lärande som ska ske.  Att på förhand planera vilken typ av stöttning eleverna behöver, hur klassrummet och undervisningen ska organiseras så att eleverna kan få sina behov tillgodosedda, att utforma uppgifter och aktiviteter som ger möjlighet för eleverna att träna på de förmågor undervisningen syftar till att utveckla och att skapa bedömningssituationer som synliggör lärandet och ger läraren information om undervisningens nästa steg är delar i en proaktiv undervisning.

Den reaktiva undervisningen ligger uppenbart inte steget före på samma vis. Där handlar det mer om ”vänta och se”. Lärandet har också en tendens att försvinna i allt vad eleverna ska hinna med och göra. I den reaktiva undervisningen tar läraren inte en lika aktiv roll och ansvar för elevernas lärande som i den proaktiva utan förväntar sig att lärande sker genom att eleverna arbetar aktivt med de uppgifter de får.

En proaktiv undervisning är framåtsyftande och kräver att du som lärare är aktiv i elevernas lärandeprocess och hela tiden anpassar och utformar undervisningen utifrån de behov som uppstår utifrån det lärande som ska ske. Med andra ord kan den proaktiva undervisningen kallas för både inkluderande och formativ.

Jag förespråkar givetvis den här typen av undervisning som är framåtsyftande och som  försöker undvika att elever hamnar i svårigheter och som tar ansvar för att varje elev får möjlighet att lyckas. Jag är tveksam till om det är någon som istället skulle förespråka en reaktiv undervisning där ”vänta och se” eller att ligga steget efter är mer utmärkande. Trots det stämmer verkligheten inte alltid överens med intentionen.  Den typen av undervisning och de inslag som jag beskriver som reaktiva i det här inlägget förekommer på sina håll.

För att ta sig från den ena undervisningen till den andra kanske begreppen ”reaktiv & proaktiv undervisning” kan vara till hjälp. Helt klart är att det inte är enskilda faktorer som leder i en reaktiv eller proaktiv riktning utan att det är flera delar som samspelar. Lärarrollen däremot tror jag är avgörande för om undervisningen kan kallas för proaktiv eller om den är reaktiv. Kanske behöver undervisning omdefinieras och föreställningar om hur lärande går till ställas på ända för att en reaktiv undervisning och lärarroll ska kunna bli mer proaktiv? Jag tänker i alla fall att en proaktiv lärare behöver andra kunskaper, förmågor och färdigheter än en lärare som verkar i en reaktiv undervisning. Vilka kunskaper och färdigheter tänker du att du behöver utveckla för att undervisa mer proaktivt?

/AnnaBe

P.S I mitt allra första blogginlägg någonsin, ett gästblogginlägg på skollyftet.se skrev jag om mina intryck och erfarenheter från en studieresa till  New York och klassrum som arbetar med ”The workshop model for instruktion”. Den här typen av undervisning är för mig ett gott exempel på en proaktiv undervisning. Vill du veta mer hittar du inlägget här.