Vad är en specialpedagogisk insats egentligen? Frågan är allt annat än enkel att besvara men det är en fråga som dyker upp då och då i mitt arbete som specialpedagog.  Vid ett tillfälle för ganska längesedan  ställde jag frågan till Skolverket på Twitter om de kunde tydliggöra innebörden i en specialpedagogisk insats.  Svaret jag fick var att de inte har inte definierat innebörden i begreppet utan hänvisade mig till de Allmänna råden för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Denna skrift samt Stödmaterialet för stödinsatser i utbildningen har jag lusläst men inte blivit mycket klokare för det i just denna specifika fråga.

Var går egentligen gränsen mellan en specialpedagogisk och en pedagogisk insats? Frågan är lika klurig som den som handlar om skillnaden mellan specialpedagogik och pedagogik i allmänhet. Denna gigantiska fråga finns det redan mycket skrivet om t ex här av Claes Nilholm, Jerry Rosenqvist, Bengt Persson mfl. För att inte göra resonemanget för brett blir det själva insatserna som står i fokus i det här inlägget.

När jag funderar kring skillnaden mellan en pedagogisk och en specialpedagogisk insats dyker många frågor upp i mitt huvud. Handlar det om…

• en insats som genomförs när den ”vanliga” pedagogiken inte räcker till?
• innehållet i stödinsatsen?
• vem som ger eller utför insatsen?
• en speciell kompetens?
• vad som är syftet med insatsen?

Så vad är egentligen ”special”?

När den ”vanliga” pedagogiken inte räcker till

Resonemanget att specialpedagogik tar vid där ”vanlig”pedagogik inte längre räcker till gör att svaret på frågan om vad som är en specialpedagogisk insats blir relativt. Det beror helt enkelt på. Det som avgör är i så fall hur undervisningen är utformad och organiserad, vilka arbetssätt och vilket material som används, vilken kompetens och inställning läraren har mm.  Kort sagt, det blir avgörande i vilken utsträckning undervisningen anpassas efter och lyckas möta varje elevs behov – det som är skolans skyldighet och uppdrag och som också skrivs fram i stödmaterialet som nämnts ovan:

Undervisningen ska med andra ord möta alla elever (s. 10).

I Stödmaterialet skrivs denna relativa syn fram i samband med extra anpassningar:

Utifrån det här sättet att resonera kan man ju undra om det verkligen är eleven som är i behov av en specialpedagogisk insats?  Kanske är det istället verksamheten och personalen som behöver specialpedagogiska insatser för att vidga kompetensen att bättre kunna möta varje elev?

Innehållet

Det är svårt att särskilja de specialpedagogiska insatserna från extra anpassningar och särskilt stöd eftersom de omnämns i samma veva och andetag. När det gäller stödinsatser som extra anpassningar och särskilt stöd ger Skolverket exempel på dessa i de Allmänna råden. Enligt de allmänna råden är det inte innehållet i stödinsatsen i sig som avgör om det handlar om särskilt stöd eller ej. Det är istället omfattningen och varaktigheten i stödet som avgör, likaså om det är av en mer ingripande karaktär eller ej. Således kan t ex studiehandledning vara både och beroende på hur omfattande och varaktigt behovet är. Men gäller det här resonemanget verkligen även specialpedagogiska insatser?

Vem som utför

De allmänna råden ger exempel på att särskilt stöd kan vara

…regelbundna specialpedagogiska insatser i ett visst ämne, till exempel undervis­ning av en speciallärare utöver ordinarie undervisning i det aktuella ämnet eller i stället för den ordinarie undervisningen…

Är det då så att det blir en specialpedagogisk insats när det är en specialpedagog eller speciallärare som utför och ansvarar för insatsen? Ja, det låter ju ganska rimligt. Men, det går inte att frikoppla resonemanget om vem som utför insatsen med innehållet i insatsen.  När en elev har hamnat i svårigheter brukar ”mer av samma” inte vara rätt melodi. Alternativet att eleven får exakt samma stöd, fast av specialpedagogen istället för läraren brukar därför inte vara en lösning. Istället brukar eleven behöva få lära på ett annat sätt och med ett annat innehåll eller med andra kontextuella förutsättningar. Därför måste innehållet vara i fokus – inte enbart vem som ansvarar för att utföra insatsen.

Speciell kompetens

Det blir ju också viktigt att ställa sig frågan varför det ibland behövs en speciallärare eller specialpedagog som utför och ansvarar för den den specialpedagogiska insatsen. Det mest naturliga svaret borde vara att specialpedagogen eller specialläraren behövs för att de har en specifik och i relation till lärarna, speciell kompetens. Det kan t ex handla om den didaktiska spetskompetens man har som speciallärare kring exempelvis läs- och skriv- eller matematiksvårigheter.

Som specialpedagog har jag ingen fördjupad didaktisk ämneskompetens förutom den jag fått genom min lärarutbildning och yrkeserfarenhet. Jag har däremot en specifik kompetens kring att synliggöra elevers behov samt att analysera och utforma lärmiljöer utifrån dessa behov så att undervisningen blir tillgänglig för eleven.  Denna kunskap kan till viss del användas utifrån enskilda elever, men kommer bäst till sin rätt om den används i samarbete med lärarna som genomför den ordinarie undervisningen. På så vis blir i det här fallet en specialpedagogisk insats också en insats som riktas mot lärmiljön, inte enbart den enskilde eleven.

Så visst, benämningen specialpedagogisk insats kan ha sin grund i att personal med specialpedagogisk kompetens är inblandad i insatsen på något vis, men det blir viktigt att synliggöra till vad och varför.

Syftet

För några år sedan läste jag Ingemar Gerrbos avhandling Idén om en skola för alla och specialpedagogisk organisering i praktiken (2012) som studerade vad och hur, dvs vad som i skolan initierar eller kallar på specialpedagogiska insatser och hur dessa kan ta gestalt i praktiken.  Avhandlingen tillförde nya tankar om att det inte är insatserna i sig eller vem som utför eller ansvarar för insatserna som gör dem till specialpedagogiska utan själva syftet eller avsikten med insatsen.

…en insats kan svårligen bedömas med mindre än att man känner till vilket problem den har avsetts att söka lösa. (s. 263)

Frågan som måste ställas för att nå förståelse, för att skapa mening, är vad det i förekommande fall enskilda mötet mellan lärare och elev är ett uttryck för, alltså vilken skolproblematik eller situationell skolsvårighet den specifika insatsen är en respons på. (s. 270)S

Enligt Gerrbo kan insatser som är respons på eller som förekommer situationella skolsvårigheter kallas specialpedagogiska. Specialpedagogiska insatser behövs alltså  när det finns ett glapp mellan vad som förväntas ske och vad som egentligen sker, som till exempel när en elev inte når målen. Det är detta syfte som avgör, inte vad insatsen i sig innehåller eller vem som ansvarar för den. Gerrbos resonemang är även intressant då det lyfter fram situationens problematik och dynamik och inte enbart eventuella individuella svårigheter och behov. Det här kontextuella eller relationella perspektivet på specialpedagogiska insatser fokuserar inte på individen utan snarare på det dilemma som uppstått i situationen. En följd av Gerrbos resonemang blir att det inte enbart är eleven som kan behöva omfattas av specialpedagogiska insatser   utan även lärmiljön.  Gerrbos tankegångar tilltalar mig.