Mer Turn and Talk i skolan!

Under den fina Kristihimmel-helgen passade jag på att njuta i solen och samtidigt lyssna på avsnitt #5 av Hjärnpodden av Kristina Bähr. I avsnittet intervjuades Anna Tebelius-Bodin om lärande och hur du kan lära dig mer på kortare tid utifrån kunskap om hur hjärnan fungerar.

I intervjun sa Anna Tebelius-Bodin något som jag fastnade för:

Du kan bara minnas det du har tänkt!

Det är givetvis inget nytt, men innebörden i uttalandet är något att tänka på och verkligen ta till sig. Vad innebär det egentligen för oss som arbetar i skolan och i vilken utsträckning tar vi hänsyn till den kunskapen i undervisning? Låter vi eleverna få tänka i tillräcklig utsträckning om det de lär sig?

Anna Tebelius-Bodin poängterade att tänka inte är samma sak som att registrera information.  Att sitta i klassrummet och lyssna på en genomgång, att se på en film eller att läsa en text i skolan är tre olika varianter där eleverna får information till sig. Men för att informationen ska leda till ett lärande och hamna i långtidsminnet behöver informationen bearbetas. Inte heller detta är nytt, men ibland verkar det som om denna kunskap glöms bort i klassrummet och att vi räknar med att eleverna bearbetar informationen inne i sina huvuden per automatik. I de fallen planerar vi inte för och erbjuder inte i  tillräcklig utsträckning eleverna tillfällen att tänka om det de läst, sett och hört. Så för att använda Anna Teblius-Bodins ord igen så behöver du få möjlighet att uttrycka dig kring den information du har fått till dig för att det ska kunna ske ett lärande.

Det finns mängder av modeller för att låta eleverna tänka och reflektera om undervisningsinnehållet, både skriftligt och muntligt. EPA-modellen där du först tänker Ensam, sedan i Par och till sist Alla är en sådan variant som jag ofta använt muntligt med elever. Text och Tanke är en annan som kan användas för skriftlig reflektion när elever läst en text. Båda modellerna ger eleverna tillfälle att uttrycka sig och att sätta ord på och om det de ska lära.

Anna Tebelius-Bodin framhöll talet som uttrycksmedel, särskilt i samband med att en text ska läsas. Personligen är jag mycket för att skriva, både när jag läser och när jag sitter och lyssnar på exempelvis en föreläsning. Men Anna Tebelius-Bodin menade att det finns en risk att skrivandet eller antecknandet mestadels blir en mekanisk förflyttning av text från en plats till en annan, från läroboken till anteckningsblocket och att denna rörelse inte alltid innebär så mycket bearbetande och eget uttryck. När vi däremot får möjlighet att tala om det vi till exempel har läst sker ett bearbetande eftersom vi måste omvandla texten till tal. Vi måste slå på vår ”lampa” och vara aktiva i tänkandet.

Jag kom att tänka på den modell för att låta eleverna tänka om undervisningsinnehållet som används på skolor som är knutna till Teachers College Reading and Writing Project i New York, USA och som kallas Turn and Talk. Hösten 2013 hade jag förmånen att få göra studiebesök på flera skolor i New York och om detta har jag en gång gästbloggat på Skollyftet ifall du är intresserad av att läsa mer. Vid dessa studiebesök fick jag se hur alla lärare och i alla klassrum hade som regel att låta tanke och reflektion ingå som en naturlig del av undervisningen genom exempelvis Turn and Talk. Så här skrev jag på Skollyftet 2013 då jag bland annat deltog på en lektion som kallades Read Aloud:

En read aloud innehåller just högläsning men också turn & talk då eleverna diskuterar sina tankar och idéer om den lästa texten i grupper eller par. Vid det här tillfället får vi bevis på hur eleverna tränats i modeller för att samtala, hur eleverna har fått redskap i att kunna interagera med sina partners på ett effektivt och reflekterande sätt. Rutinen att övergå från högläsning till turn & talk och tillbaka igen sitter som en smäck.  När eleverna därefter i helklass får dela med sig av tankarna från parsamtalen är det fantastiskt att se hur eleverna har övats i att uppmärksamma och lyssna på varandra. Första personen som svarar berättar och motiverar sin tanke. Nästa person på tur bygger vidare på det första personen sa och uttalar sin egen tanke: ” I agree with…and…”, tredje personen som talar knyter an till de båda föregående talarna. Exemplet visar hur eleverna använder varandras tankar för att vidga sitt eget tänkande. Under tiden eleverna delar med sig uppmärksammar lärarna hur eleverna tänkt, att de t ex gjort kopplingar till sig själva, andra texter eller världen runt omkring genom att anteckna detta på ett blädderblock.

Hur läraren använde Turn and Talk i den här klassen var ett fantastiskt exempel där det individuella och gemensamma tänkandet flätades samman. Turn and Talk är alltså ett sätt för eleverna att få uttrycka sig muntligt om det de har läst, sett eller hört. Det är ett vedertaget begrepp och eleverna vet precis hur det går till. Turn and Talk är standard  på lektionerna och denna modell har övats in genom att läraren har modellerat och erbjudit stöttning exempelvis i form av ”börjor”, det vill säga hur du kan börja dina meningar och ditt prat med din partner. Tiden används effektivt genom att läraren sätter igång eleverna med att säga:

Turn and Talk to your partner about….

Eleverna vänder sig om till en given klasskamrat för att tänka tillsammans under några få minuter. Turn and talk avslutas på olika sätt, men eleverna verkar veta precis hur.  I ett annat klassrum än exemplet ovan sa läraren följande för att avsluta:

One, two, three….eyes on me.

Som på beställning tystnade eleverna direkt så att den efterföljande gemensamma diskussionen kunde fortsätta. Även detta var så klart något de övat på och inget som bara fungerade av sig själv.

Turn and Talk är ett enkelt sätt att låta eleverna få tänka om, uttrycka sig och bearbeta det de ska lära som varken tar långt tid eller är materialkrävande. Men Turn and Talk ger däremot plats för elevernas tänkande och stödjer de tankar som finns om hur lärande sker bäst, både utifrån kunskap om hjärnan men också om vilka arbetssätt som är språk- och kunskapsutvecklande. För att få till exempel Turn and Talk att fungera krävs så klart övning och att vi som arbetar i skolan ser vinsten med och inte glömmer bort vikten av att låta eleverna få uttrycka sig och bearbeta undervisningsinnehållet. Om Turn and Talk eller liknande varianter används som regel precis som i New York, och inte som ett undantag, finns det goda chanser till ökat lärande som gynnar alla elever.

/AnnaBe