Igår träffade jag för andra gången den här terminen blivande lärare vid Göteborgs universitet då jag höll en föreläsning om elevhälsa där begreppen samverkan och inkludering hade en betydande roll. Jag är full av beundran över den vetgirighet och nyfikenhet som jag möter när jag träffar lärarstudenter. Studenterna blir badade i ett relationellt perspektiv och har mycket god kännedom om styrdokumentens innehåll. De ställer kloka frågor utifrån föreläsningens innehåll och lyfter exempelvis fram inkludering som ideologi och politik, inte bara som en skolfråga. Dessutom är de medvetna om att de måste rikta blicken mot sig själva när det uppstår svårigheter, mot undervisningen och mot det innehåll de erbjuder eleverna.

Men i mötet med lärarstudenterna det blir också tydligt att det finns ett glapp mellan teori och praktik. I sina utvärderingar efter föreläsningarna efterfrågar studenterna fler konkreta tips på hur man gör i praktiken. Hur omsätter man det relationella perspektivet till praktik? Hur skapar man inkluderande lärmiljöer som tillgodoser alla elevers behov? Utvärderingarna visar att steget från teorin till praktiken i vissa fall blir alldeles för stort. Tanken är ju att studenternas verksamhetsförlagda utbildning (VFU/praktik) ska konkretisera och erbjuda möjlighet att få praktisera de nyvunna kunskaperna men också att få erfarenhet av hur teorin fungerar i praktiken. Men det uppstår ett dilemma när och om praktiken inte överensstämmer med teorin, när verksamheterna som lärarstudenterna praktiserar i ser annorlunda ut.

Några av alla de delar som studenterna får teori om och som jag ser är avgörande för om skolan ska lyckas möta alla elever är:

• Ett formativt förhållnings- och arbetssätt
• Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt
• Samverkan med elevhälsan

Ett formativt förhållnings- och arbetssätt

Grunden i en verksamhet och undervisning som anpassar sig efter elevers olikheter och behov är ett formativt förhållnings- och arbetssätt. Varje moment, varje lektion och varje arbetsområde behöver utgå från elevernas befintliga kunskaper och behov. Ett formativt förhållningssätt bäddar för att undervisningen utformas olika, för att elever ska kunna få sina behov tillgodosedda och för att eleverna ska göras delaktiga i sitt lärande. Lärarstudenterna behöver få ta praktisk del av hur en sådan undervisning går till för att själva kunna låta sin praktik präglas av ett formativt förhållnings- och arbetssätt.

Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt

Att under sin praktik få erfarenhet av och  prova på hur en språk- och kunskapsutvecklande undervisning går till är också nödvändigt. Lärarstudenterna behöver få arbeta sida vid sida med lärare som planerar och genomför en undervisning där eleverna får möta kognitivt utmanade uppgifter i kombination med varierad stöttning. De behöver få erfarenhet av hur undervisningen utgår från lärandemål för både innehåll och språk och där interaktion och dialog utgör kärnan i undervisningen. Studenterna behöver med egna ögon få se hur en undervisning som utgår från och lyfter fram det språkligt specifika i varje ämnen.

Samverkan med elevhälsan

Att samverka med elevhälsan är något som jag ser som avgörande för om man som lärare ska klara av skolans uppdrag, oavsett om man är nybakad eller erfaren. Med samverkan menar jag att arbeta och lära tillsammans utifrån de dilemman som uppstår i skolans vardag och där den pedagogiska kompetensen inte på egen hand är tillräcklig. I de flesta fall, även om det inte alltid är nödvändigt, är det gynnsamt med det tvärprofessionella perspektiv som samverkan mellan elevhälsan och den pedagogiska personalen innebär. En del lärarstudenter berättar att de inte haft kontakt med någon av professionerna i elevhälsan under sin VFU, andra att de träffat någon utifrån en enstaka elev i behov av särskilt stöd. Elevhälsan har ett hälsofrämjande och förebyggande uppdrag. Att lärarstudenterna enbart får se samverkan och arbete med elevhälsan i ett åtgärdande skede är därför inte tillräckligt. Lärarstudenterna behöver  få en bild av hur förebyggande och hälsofrämjande samverkan mellan elevhälsan och lärare kan gå till. De behöver få komma till skolor som har en organisation för detta för att se prov på vilken kraft fungerande samverkan kan ha för att skapa goda lärmiljöer för alla elever.

Lärarstudenterna skolans framtid

Lärare under utbildningen är skolans framtida lärare. Dessa lärare ska kunna delta i och driva skolans arbete och utveckling så att skolan lyckas möta varje elev. Om lärarstudenterna inte får ta del av en verksamhet som präglas av ovanstående finns det en risk att teorin blir en utopi och att vägen till en skola som lyckas möta alla elever bara blir ord utan substans. Det finns en risk att lärarstudenternas egna skolerfarenheter och den praktik som de fått ta del av blir vägledande för hur deras kommande yrkespraktik kommer att utformas och att verkligheten förmedlar att det inte är möjligt att göra på ett annat sätt.

Att ingjuta hopp och spränga ramar

I mina föreläsningar för lärarstudenter har jag inte försökt blunda eller väja för den komplexitet som läraruppdraget innebär. Jag tycker nedanstående bild visar på just denna komplexitet och med glimten i ögat kan det ibland upplevas som att det är just superkrafter man behöver ha som lärare för att klara av uppdraget.

Bilden ovan kan också förstås utifrån den enorma kraft god undervisning kan ha för en enskild elev eller grupp av elever. För att de blivande lärarna ska kunna gå från retorik till praktik när det gäller exempelvis ett inkluderande synsätt och ett relationellt perspektiv behöver de få göra sin VFU på skolor och med handledare som har lyckats omsätta ord i handling och teori till praktik. Utan att vara tillräckligt insatt i hur VFU-skolor väljs ut, menar jag att det borde vara en självklarhet att lärarstudenterna får komma till skolor som kan ge studenterna den praktiska kunskap de behöver för att förstå och själva kunna omsätta det de lär sig under utbildningen.

Förra veckan läste jag ett blogginlägg på Pedagog Örebro av en lärarstudent som heter Fredrik Stillerud. Han slängde ut en fråga på Twitter om det fanns lärare som han kunde få besöka för att få se hur lärare faktiskt implementerar de metoder som de pratar om i sociala medier. Genom det utvidgade kollegiet har han nu fått erbjudande om att besöka ca 30 lärare från norr till söder för att få ytterligare erfarenheter av hur arbetet i klassrummet går till  rent praktiskt. Kanske är det något för fler lärarstudenter att ta efter?

Jag hoppas att Fredrik Stillerud får många goda undervisningsexempel på sin eventuella resa genom Sveriges klassrum. Jag hoppas också att så många andra lärarstudenter som möjligt får chans att vidga och kanske till och med spränga sina egna ramar eller föreställningar om undervisning under sin VFU och att de får se prov på hur lärandeuppdraget omsätts i praktik på ett gynnande sätt för alla elever. Om lärarstudenterna får med sig både tilltro till att det går samt redskap för ”hur” kommer vi att kunna skapa en superkraftfull undervisning och skola för alla elever.

/AnnaBe