Mitt huvud är fullt av tankar om elevhälsoarbete. Egentligen är det så fullt att jag inte riktigt vet vilken ände jag ska börja i. Men jag vet att jag under de senaste fyra åren har varit medskapare till att utveckla elevhälsoarbetet på skolan där jag arbetar, vilket har lett till att jag i grunden har förändrat min syn på vad elevhälsoarbete egentligen handlar om.
Innan tänkte jag att elevhälsoarbete handlar om att arbeta tillsammans (elevhälsan och lärare) utifrån alla ärenden som dyker upp och att hitta fungerande former för det. Mitt dåvarande tankesätt var mer inriktat på själva görandet, medan jag idag tänker att det handlar om att åstadkomma ett kollegialt lärande utifrån de dilemman som uppstår i vardagspraktiken och som brukar betecknas elevhälsofrågor. Ingrid Hylander (2011) har bedrivit forskning om elevhälsoarbete och resultatet i en av hennes studier SAMVERKAN – professionellas föreställningar på elevhälsoarenan pekar på att den föreställning jag tidigare hade om vad elevhälsoarbete handlar om är vanlig. I studien framkom det i mycket liten utsträckning att arbete på elevhälsoteamsmöten ”kunde vara en plats för ett gemensamt lärande” (s. 33).
I min värld och utifrån hur jag tolkar styrande dokument handlar elevhälsoarbete om så mycket mer än att göra, det vill säga att beta av ärenden på löpande band och att utföra insatser i praktiken. Det handlar om att lära eftersom lärande är grunden för förändring. Lärande sker när den förståelse du inledningsvis har av ett fenomen (situation, fråga etc) förändras. Det är alltså den mentala ramen eller bilden som förändras när det sker ett lärande och som ligger till grund för ditt agerande och handlande. Om vi vill åstadkomma förändring i praktiken för våra elever, oavsett om det gäller de elever där utvecklingen gått i stå på grund av skadade vingar eller fel flygteknik eller om det handlar om de elever vi vill ska flyga allt högre och högre, så behöver vi förstå hur vi kan bidra till den utvecklingen.
De tankar vi har om hur vi kan bidra till elevers utveckling kan behöva vidgas för att vi ska kunna stötta varje enskild elev på bästa sätt. Särskilt viktigt är det i de fall där vi tidigare inte lyckats. Om vi inte ändrar vår förståelse, finns risken att vi fortsätter att göra samma sak, att vi istället för att hitta nya vägar tar i hårdare och hårdare genom att bara göra mer av samma. Och det är lite väl optimistiskt att tro att det ska fungera efter femtielfte gången om det inte har fungerat tidigare, eller hur?!
Tankarna om att elevhälsoarbete handlar om att åstadkomma ett kollegialt lärande har lett till att skolan där jag arbetar har utvecklat en modell för elevhälsoarbete som vi kallar EHM. EHM är numer en del av både skolans arbets- och utvecklingsorganisation. EHM innebär bland annat en struktur för tvärprofessionellt lärande där ett kontinuerligt mötesforum med en tydlig och genomtänkt struktur utgör kärnan i arbetet.
Jag kommer att vilja skriva fler blogginlägg om elevhälsoarbete då det är ett ämne jag brinner för. Det är inte svårt att brinna då jag med egna ögon och utifrån upplevda erfarenheter sett kraften i att utveckla en skolas elevhälsoarbete, som en väg för att utveckla hela skolan.
Just nu är jag inne i ett annat skrivprojekt tillsammans med två kollegor @RektorMaria & @inecov som ska mynna ut i en bok om just det utvecklingsarbete jag redan nämnt. Tanken är att boken ska komma ut senare i vår eller tidigt i höst. När bokskrivandet är klart har jag förhoppningsvis mer utrymme och möjlighet att dela med mig av mina tankar om elevhälsoarbete här i bloggen.
/AnnaBe