Idag har jag stått i köket och lagat mat och bakat tillsammans med min nyblivna tolvåring inför söndagens släktkalas. Samtidigt följde vi det informationsmöte som Teachers Across Borders (TAB) genomförde i Stockholm tidigare idag och som sändes via länk.
Föreningens ordförande Anna Östman samt vice ordförande Jenny Kimming, som jag arbetade tillsammans med i Siem Reap i somras, informerade om TAB:s arbete i Kambodja. Kickan Hagroos, som jag inte träffat (än), är ansvarig för TAB:s arbete i Burma och berättade om pågående projekt där. Glädjande information spreds också om att ytterligare en av kollegorna från i somras; Johan Holmberg, kommer att vara delaktig i att starta upp ett projekt i Kenya.
Informationen handlade dels om vad TAB ägnar sig åt och varför TAB behövs. Kortfattat innebär TAB:s arbete att
Lärare lär lärare.
I somras innebar det att nio TAB-lärare från Sverige och USA åkte till Kambodja i tio dagar för att arbeta tillsammans med kambodjanska lärare. Genom observationer, workshops och pedagogiska diskussioner ägnades dagarna åt pedagogik, metodik, undervisning och lärande. Arbetet fortsätter sedan under året genom tre virtuella träffar där TAB-lärare och kambodjanska lärare följer upp arbetet tillsammans. Alldeles för några dagar sedan hade jag och min närmaste TAB-kollega Petteri Karttunen vårt första uppföljningsmöte med ”våra” lärare.
Varför behövs TAB då? I mina ögon behövs TAB av flera olika anledningar. Dels finns det några uppenbara skäl som kan knytas till dem som personligen deltar i TAB:s arbete, både de som åker iväg och arbetar i Kambodja eller Burma och de lärare i dessa länder som deltar i projekten. Arbetet med TAB innebär en kompetensutveckling. Det är ett vinna-vinna koncept, där alla inblandande parter har möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll genom riktat fokus på undervisning och lärande. Som en bonus, så var det också fantastiskt roligt.
Givetvis är det så att det inte bara är deltagande lärare som är vinnare. Eleverna, i Sverige, Kambodja och Burma är så klart de som gynnas allra mest av att deras lärare utvecklas och lär. Förhoppningsvis kan de få en ännu bättre utbildning och rustas än bättre för framtiden.
Att TAB bidrar till att inblandade lärare och deras elever gynnas är så klart fantastiskt och viktigt. Men sätter man TAB:s arbete i ett ännu större sammanhang blir det ännu mer angeläget och avgörande. Just idag, efter de mörka händelserna i Paris, är det lätt att tappa modet och att känslor av uppgivenhet och rädsla tar över. Och just idag, efter de fruktansvärda attentaten mot, inte bara mot en stad, utan mot världen – mot mänskliga rättigheter och medmänsklighet, är det extra viktigt att vi ser till att de ljusa krafterna motarbetar och kväver de mörka.
Och just nu pågår TAB:s arbete som ett ljus i mörkret. Arbetet sker vid den här tiden på året genom information, rekrytering och planering inför nästkommande projekt som genomförs till jul och sommaren 2016. TAB bidrar genom sina projekt till utbildning i några länder – utbildning, som kanske är det mest kraftfulla verktyget av dem alla, i kampen för en bättre och mer human värld.
Självklart finns det ett stort behov av akuta insatser nu, inte bara i Frankrike, utan på många håll i världen då människor är på flykt undan krig och terror. Men vi får inte glömma bort det mer långsiktiga arbetet som på sikt kan bygga en annan värld. Arbetet med TAB och utbildning är ett sätt att göra det på, ett sätt som kan göra skillnad. Uppföljningsmötet vi hade i veckan är ett tecken på att utveckling faktiskt sker i TAB:s regi. Det skapar hopp!
Det handlar inte om akut eller långsiktigt arbete – om antingen eller utan det handlar om både och. Jag väljer inte bort något annat, men jag väljer TAB. Vad väljer du?
P.S Om du vill få mer information kan du se dagens möte i efterhand här (Själva mötet börjar ca 11:30 in i filmen) och här.
/AnnaBe