Som specialpedagog funderar jag mycket på de läromedel och läroböcker som används i skolans värld. Jag har också fått en del tankar i min roll som förälder till två barn i skolåldern utifrån de läxor mina barn får hem.
När jag själv arbetade som lärare använde jag en del läroböcker, men jag hade jag svårt att hitta läroböcker som överensstämde helt med det innehåll jag ville ha i undervisningen utifrån elevernas behov. Det var också svårt att endast välja ett läromedel, utan jag använde oftast flera.
Det går naturligtvis inte att uttala sig om det är bra eller dåligt med läroböcker/läromedel. Svaret på frågan är i så fall både ja och nej eftersom det beror på hur de används och i vilket syfte. Det är också utifrån den tanken jag ställer frågan om läromedlet används som styrmedel eller smörjmedel?
Ibland ser jag exempel på att läromedlet styr innehållet och upplägget i undervisningen. Läromedlen är i många ämnen uppdelade utifrån årskurser vilket innebär att man som lärare har ett visst antal områden som ska hinnas med under läsåret. Det kan innebära att man i årskurs 4 har vissa områden som man ska arbeta med, i årskurs 5 andra och ytterligare några därtill i årskurs 6. I de fall där läromedlet styr undervisningen och dess upplägg följer läraren lärobokens upplägg och försöker se till att alla kapitel i läroboken hinns med under läsåret.
Jag inser att det ur ett perspektiv är tidsbesparande för läraren att följa läromedlets upplägg, åtminstone initialt och kortsiktigt. Men på lite längre sikt tror jag att man försvårar arbetet.
Jag ser hur läromedlen, när de används som styrmedel, riskerar att urholka lärarens kompetens att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling. När läromedlet styr och inte elevernas behov, får man som lärare inte den kontinuerliga träning i att formativt följa upp elevernas utveckling som en grund för den fortsatta planeringen och genomförandet av undervisning. När elevernas nuvarande kunskaper och förmågor inte ligger till grund för den fortsatta planeringen av undervisningen kommer elevernas behov inte heller att tillgodoses. De får inte det de behöver för att kunna utvecklas och lära. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv ser jag hur en undervisning som inte möter elevernas behov också skapar elever i behov av stödinsatser.
När läromedlet styr finns det också en risk att läroboken blir måttstock på vad eleverna ”bör” kunna vid en viss tidpunkt, t ex i årskurs 4, 5 och 6. Utifrån vår nu gällande läroplan och våra kursplaner har vi inte en sådan måttstock, utan vi har avstämningspunkter i form av kunskapskrav för årskurs 3, 6 och 9. De flesta av oss är nog också överens om att elever lär sig i olika takt och på olika sätt, och också om den utmaning det innebär i skolvardagen för lärare att ta hänsyn till. Det är heller inte helt enkelt att förhålla sig till att alla ska ha nått upp till vissa kunskapskrav vid en viss tidpunkt, trots att vi vet att eleverna lär sig i olika takt och utifrån olika förutsättningar. Men om vi då använder läroboken för att stämma av vad eleverna bör kunna i varje årskurs, då snävar vi åt ytterligare. Då skapar vi en föreställning om vad det innebär att gå i årskurs 4 och vad man bör kunna då. Om vi utgår från den föreställningen alldeles för snävt skapar vi återigen elever i behov av stödinsatser. Givetvis är detta en hårfin balansgång då vi samtidigt är skyldiga att fånga upp de elever som riskerar att inte nå upp till de kunskapskrav som minst ska uppnås i årskurs 3, 6 och 9. Men här tänker jag att det är det professionella kunnandet som ska avgöra och bedöma det, inte läroboken.
Ytterligare en konsekvens jag kan se om läromedlet används som styrmedel är att det försvårar samarbete och samverkan mellan lärare i olika årskurser. Det blir svårt att samverka kring eleverna om eleverna i de olika årskurserna arbetar med olika områden. På skolan där jag arbetar kommer man under det här läsåret att prova att samverka över årskursgränserna i matematik och svenska i årskurs 4-6. Organisatoriskt har det gjorts möjligt genom att lägga schemat parallellt i dessa ämnen så att alla tre årskurserna har matematik respektive svenska samtidigt. Just nu pågår en diskussion om hur det här arbetet kan läggas upp konkret, både organisatoriskt och innehållsligt. Jag är övertygad om att lärarna måste gå ifrån läroboken lite grann, oavsett om den används som styrmedel eller ej, för att hitta nya vägar i detta arbete.
Jag har också hört i de diskussioner jag deltar i att lärarna börjar tänka och prata mer om elevernas behov, än deras kunskapsnivå. Kanske kan läromedlet utifrån de tankarna snarare bli ett smörjmedel i undervisningen. Med det menar jag att det är elevernas behov som är utgångspunkt för undervisningen, inte lärobokens upplägg och innehåll. Att lärarna utifrån sitt professionella kunnande tar hänsyn till elevernas olika behov och förutsättningar när de planerar, genomför och följer upp undervisningen utifrån ett formativt förhållningssätt och i relation till läroplanens mål och kursplanernas centrala innehåll och kunskapskrav.
När läromedlet används som ett smörjmedel används de i mina ögon endast som ett stöd i undervisningen, både av läraren och eleven. De används till exempel när de kan utgöra ett verktyg för att träna och utveckla en viss förmåga eller färdighet. När läromedlet används som ett smörjmedel används just de delar av läroboken som behövs för att träna den specifika förmågan. Urvalet sker utifrån elevernas behov vilket innebär att läromedlet stöttar eleven i att kunna ta nästa kliv i sin utveckling. Läromedel som smörmedel innebär också för mig att det finns ett tydligt syfte med vad som ska uppnås med hjälp av valt läromedel eller lärobok. Både läraren och eleverna kan se kopplingen mellan vad som ska läras och hur det går till. När läromedlet används som smörjmedel kan det också innebära att olika sådana behöver användas utifrån tänket att ”one size doesn’t fit all”. För att bli ett effektivt smörjmedel är det också viktigt att eleverna görs delaktiga i valet av lärobok eller verktyg.
Jag är inte för eller emot läromedel/läroböcker i sig. Jag är också väl medveten om att de kan användas på olika sätt och att verkligheten är lite mer nyanserad än den bild jag ger sken av i det här blogginlägget. Det jag efterfrågar är eftertänksamhet och reflektion kring vilka läromedel som används och hur. Om läromedlen används medvetet som smörjmedel av professionella lärare kan de givetvis bli en hävstång för elevernas lärande och utveckling.
/AnnaBe