Nu har det gått en vecka sedan 2015 års arbete med Teachers Across Borders (TAB) i Kambodja avslutades på plats i Siem Reap. Jag är hemma och mitt ordinarie jobb har startat, men trots det är jag fortfarande lite ”borta” i tankarna och uppmärksamheten är till viss del kvar i upplevelserna från arbetet i Kambodja.
I ett tidigare blogginlägg direkt från Siem Reap skrev jag om mina dåvarande tankar och erfarenheter efter några dagars TAB-arbete, medan utgången av arbetet egentligen var oviss. Syftet med TAB-arbetet är att bidra till och delta i kollegialt lärande tillsammans med kambodjanska lärare med hjälp av klassrumsobservationer, coachande verktyg och förhållningssätt. Jag åkte till Kambodja med vissa föreställningar om vad jag och mina blivande kollegor skulle syssla med. Jag förberedde mig så gott jag kunde, både mentalt och praktiskt, tog t ex med mig en hel pärm med material som kunde tänkas komma till användning. Hur gick det då? Kom pärmen till användning? Skedde det något lärande? Och vad kan man egentligen åstadkomma på några dagar?
För det första, pärmen öppnade jag inte en enda gång. För det andra så är svaret JA – jag är övertygad om att alla vi som deltog i arbetet lärde oss massor.
Att möta nya kollegor, såväl kambodjanska, svenska som amerikanska med varierad syn på lärande, yrkesmässiga erfarenheter, språkbruk, roller och förutsättningar har varit otroligt berikande. Och att få delta som observatör i ett kambodjanskt klassrum har gett mig inblick i hur det verkligen är att vara elev och lärare i ett annat land, Kambodja. Dessa erfarenheter och möten har gett mig perspektiv på min egen yrkesroll, på skolan och lärande samt synat mina egna förgivettaganden.
Samarbetsförmågan samt förmågan att bygga relationer och förtroende på kort tid har övats upp, inom TAB-gänget men också med de kambodjanska lärarna. Flexibilitet och anpassningsförmåga är också något som övats flitigt. Arbetet har utförts i fyra olika team vilket inneburit att jag har arbetat närmast tillsammans med en TAB-partner. Tillsammans har vi balanserat mellan att försöka leva upp till de kambodjanska kollegornas förväntningar om ”färdiga metoder” att använda och mellan att åstadkomma ett lärande, ett sammanhang och en förståelseram att placera metoderna inom. Det har varit en utmaning, men så mycket lättare och roligare när man inte är ensam utan gör det tillsammans. När olikheter kompletterar, berikar och bygger upp, snarare än förstör och bryter ner.
Våra kambodjanska kollegor har visat stor tacksamhet för arbetet vi har genomfört tillsammans. För några av dem var det första gången någonsin som de träffade en lärare från ett annat land. För alla var det första gången någon annan vuxen deltog på deras lektioner och hade fokus på deras undervisning och roll som lärare. För alla var det så gott som första gången efter lärarutbildningen som de fick betalt för och möjlighet att samtala om undervisning och lärande. Bara detta i sig kan sätta igång processer tror jag.
Det är en underdrift att säga att kulturella skillnader, erfarenheter och förutsättningar inte spelar roll. I sämsta fall uppstår krockar och i bästa fall kan de berika. Vi tog oss an utmaningen att bygga broar mellan dessa skillnader genom att visa respekt samt genom att försöka vara öppna, följsamma, nyfikna och genom att krydda arbetet med glädje. Följsamheten innebar att låta processen styra och planera arbetet allt eftersom beroende på gensvaret från lärarna i Kambodja. En pärm från Sverige kändes väldigt avlägsen där och då. Glädjen kom genom att lära känna varandra och vara lite personliga, samt i ett sökande efter styrkor och det som fungerar. Sören Kirkegaards kända ord och förhållningssätt har nog outtalat funnits med som en ledstjärna i arbetet.
Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Förhållningssättet är ganska självklart och gäller så klart i mötet med både kollegor och elever, men är för den sakens skull inte helt enkel att omsätta i praktiken. En utmaning har varit den begränsade tiden vi har haft på oss. Men vi lyckades närma oss viktiga frågor och teman att samtala om och mötas kring. Vi startade exempelvis i Hur man kan undervisa elever i behov av stöd? men hamnade i frågor som Vem är en elev i behov av stöd? När är eleven i behov av stöd? Varför är eleven i behov av stöd? Vilka behov har eleven? för att återigen diskutera Hur kan arbetet anpassas och utformas? Vi gick från den konkreta klassrumssituationen till det abstrakta där dessa frågor ventilerades och därefter tillbaka till klassrumspraktiken igen där lärarna försökte omsätta sina nya tankar och lärdomar i praktiken.
Så för det tredje; vad kan man egentligen åstadkomma på några dagar? Ganska mycket ändå, skulle jag vilja påstå.
För egen del har arbetet med TAB inneburit att jag fått nya perspektiv och erfarenheter som ger mig en känsla av att växa, både yrkesmässigt och privat. Jag känner ödmjukhet och tacksamhet inför allt jag har lärt och varit med om, alla nya kollegor & vänner och det för mig nya landet, jag lärt känna. Jag hoppas innerligt att upplevelsen är likartad hos mina nyvunna kollegor.
Lyckligtvis är arbetet med TAB ingen dagslända. Arbetet är inte avslutat även om vi inte längre är på plats i Siem Reap. Under det kommande året är tre uppföljningar via Skype planerade. Från hemmaplan kan vi ta del av vad som händer där ”borta”, i Kambodja och tvärtom. Det kollegiala lärandet över gränser kan fortsätta. Och nästa sommar är det dags för TAB Siem Reap 2016…
Här kommer tips på några blogginlägg och filmer om du vill få mer inblick i #teachersacrossborders arbete i #Siem Reap #Kambodja #2015:
Jenny Kimming bloggar om första dagens TAB-arbetet i Siem Reap 2015
Anna Östman bloggar efter genomförd lektion, observerad av kambodjanska kollegor
Jenny Kimming bloggar om vikten av att ställa sig frågan ”Varför?”
Petteri Karttunen intervjuar Jenny Kimming om inriktningen på 2015 års TAB-arbete i Siem Reap
Anna Bengtsson & Petteri Karttunen om första dagens arbete
Shannon Koropchak & Mikael Åsberg efter två dagars arbete
Anna & Petteri efter tre dagars arbete
On the countryside in Cambodia with TAB
Lärare och elever om arbetet med TAB, skolan och framtiden
Rina, en kambodjans lärare och tidigare TAB-deltagare om TAB
Anna Östman & Johan Holmberg sammanfattar arbetet med TAB 2015
Anna Östman om TAB:s besök på Women’s Resoruce Center
/AnnaBe