Hösten 2013 fick jag förmånen att tillsammans med före detta kollegan @FrokenLindblom göra ett besök på Dr. William W. Henderson Inclusion Elementary School i Boston. I det här blogginlägget berättar jag om det.
Syftet med min resa till USA var i första hand inte detta studiebesök, men när vi ändå var ”over there” kunde vi inte låta bli, eftersom vi sedan tidigare hade hört talas om skolan i flera olika sammanhang. Vi hyrde en bil och snirklade oss ut från Manhattan och lät GPS:n guida oss norröver till denna fantastiska skola. Men vad var det då som lockade och var så intressant på Dr Wiliam W. Henderson Inclusion Elementary School?
Det som hade väckt vårt intresse och som gjort skolan känd är hur de lyckats med inkludering. 2009 bytte skolan namn, från dåvarande O’Hearn School till nuvarande. Namnbytet var en hyllning till Dr William Henderson, rektorn som efter 20 års tjänstgöring på skolan, pensionerades.
Skolans nuvarande rektor, Mrs Patricia Lampron, tog emot oss och berättade om skolans bakgrund och historia. Vi fick veta hur skolan, som är en ”public school” gått från att ha varit en skola med låga resultat och tomma elevplatser, till att bli en inkluderande skola med högre resultat för alla elever i jämförelse med snittet i på andra skolor i Bostonområdet samt en kö av över 700 elever som vill börja på skolan. Den ordinarie undervisningen omfattar alla elever, elever med olika funktionsuppsättningar och elever med olika stort stödbehov. Ungefär 35 % av eleverna på skolan räknas som elever i behov av specialundervisning eller särskilt stöd, där det nationella medelvärdet ligger på 12%.
Skolans mission är att erbjuda alla elever en kvalitativ hög utbildning så att förväntade resultat kan uppnås. Kraven och förväntningarna på eleverna sänks inte utifrån eventuellt stort behov av stöd, utan eleverna ges istället mer stöttning och anpassning för att alla ska erbjudas samma möjligheter att lyckas.
För närvarande går 250 elever i årskurserna K-5 på skolan, fördelade på 10 klassrum. I varje klassrum arbetar en ”general educator” tillsammans med en ”special educator” och ”paraprofessionals”. Den sistnämnda yrkesgruppen uppfattade jag som personal med olika funktioner, t ex assistenter och andra stödpersoner utan det formella pedagogiska ansvaret. Dessa personer var vanligtvis inte knutna till en specifik elev utan fanns tillgängliga för hela klassen då det ansågs vara ett mer effektivt sätt att använda resurserna på. På skolan finns det även ”speech-, language- and occupational therapists”.
Efter stunden med Mrs Lampron, fick vi gå runt på skolan och besöka klassrummen. Vi förstod ganska snart att undervisningen liknade den vi hade sett på skolorna i N.Y i sin struktur utifrån ”The workshop model”*. Det innebär att undervisningen oftast startar gemensamt i helklass med en ”minilesson” för att därefter övergå till olika aktiviteter i smågrupper, i par- eller självständigt arbete utifrån den inledande minilektionen. Lektionen avslutas med ”sharing” då eleverna återigen samlas och delar med sig och reflekterar över sitt lärande.
Den här undervisningsmodellen möjliggör för lärarna att anpassa stöttning och utmaning utifrån behov, vilket är en förutsättning för inkludering. Vi klev in i de här klassrummens världar som sjöd av olika pågående aktiviteter. I ett hörn av klassrummet satt ett par elever tillsammans med en vuxen. På golvet satt några elever utspridda läsandes var för sig. I en annan del av klassrummet samlades några elever runt ett bord tillsammans med en annan vuxen o s v. Det märktes att eleverna hade tränats till självständighet utan att för den sakens skull lämnas ensamma i sitt lärande.
Väggarna vittnade om hur eleverna fick möta samma typ av uppgifter men att uppgifterna och redovisningsmöjligheterna anpassades utifrån olika behov, vilket är en del av principerna bakom Universal Design for Learning (UDL), något som kännetecknar skolan.
UDL innebär också att material och liknande ska presenteras på multipla sätt. Bildstöd är därför en självklarhet när dagens schema synliggörs.
Skolgården och övriga utrymmen möjliggjorde aktiviteter för både kropp, själ och sinne.
Vi fick se bevis på rektorns närvarande pedagogiska ledarskap då Mrs Lampron var deltagande och aktiv i klassrummen vi besökte. Själv talade hon om det som en nödvändighet för att kunna kvalitetssäkra och utveckla den pedagogiska verksamheten och för att hålla visionen levande. Vi förstod också att både nuvarande och dåvarande rektors ledarskap har varit en betydelsefull faktor för att lyckas med inkludering.
Vad är det som har bidragit till att just den här skolan har lyckats med inkludering? Vilka är framgångsfaktorerna för inkludering a’ la William Henderson? Förutom de ovan nämnda faktorerna som t ex en undervisningsstruktur som möjliggör anpassningar, flera olika undervisningar, att olika yrkesprofessioner och kompetenser samarbetar tillsammans och ett tydligt, målmedvetet ledarskap så handlar det självfallet även om en stark drivkraft att vilja åstadkomma något annat än exkludering. Denna drivkraft grundar sig i visionen, i värderingar och ett förhållningssätt som innebär att alla hör till från början – där är ALLA verkligen betyder ALLA:
Inclusion is when everyone belongs
Denna vision genomsyrade skolan och signalerade budskap som ”We are all special”. Det blev tydligt när vi besökte de olika klassrummen att den fysiska och pedagogiska miljön var anpassad utifrån alla de olika elevernas som fanns där vilket gjorde att ingen elev utmärkte sig mer än någon annan. De hörde till och passade in!
Under studiebesöket fick vi höra om de glädjande framtidsplanerna för skolan och under sommaren har jag på nätet, läst mer om hur de ska förverkligas. Skolan heter numera Dr William W. Henderson Inclusion K-12 School och ska under en femårsperiod utöka till att omfatta årskurser i spannet K-12 samt kunna ta emot 1000 elever.
Studiebesöket ingav hopp!
Det här är ingen låtsaslek. Det är på riktigt.
Inkludering är möjligt.
/AnnaBe
*Om du vill veta mer om The workshop model har jag beskrivit hur den kan se ut vid läs- och skrivundervisningen på skolor i N.Y som är kopplade till Teachers College Reading & Writing project, dels i ett blogginlägg på Skollyftet.se, dels i en presentation på Prezi.